Nuläge och mål

Just nu rider jag Ariel 4-5 pass/vecka. Några pass rider jag i fårhagen, som är en stor kuperade hage där inga djur går just nu, så Leia (Ariels fölunge) kan springa med fritt. Ett par pass rider jag på ridbanan, även då är Leia med. Därigenom blir passen sällan längre än en halvtimme, för det är vad Leia orkar med just nu. 

Ariel känns lite osmidig och ofokuserad ibland, men förutom det är det framförallt flåset som behöver jobbas upp. Hon vilade i ungefär tre månader, det mesta före fölningen, men även ett par veckor efteråt. 

Ariel på sin femtonårsdag. 

Målet för i år är att vi ska komma igång med hoppning igen, framförallt hoppa lite enklare serier och även löshoppa ihop med Leia. Jag vill även återfå formen i dressyren, så vi är redo för att tävla nästa år. 

För nästa år är målet att äntligen komma ut på tävlingsbanorna igen. Vi kommer att mjukstarta med att rida LC dressyr och LE hoppning, för att se hur det känns. Ingen press på att få höga procent eller hoppa felfritt, utan bara känna efter om vi tycker att det är roligt igen. 

Här hoppar vi strax innan Ariel åkte till hingst.

Kanske hinner vi rida någon digital dressyrtävling innan ridbanan fryser på, det skulle vara väldigt roligt. Vi håller oss dock till LC, så det känns enkelt och okomplicerat även där. 

Presentation

Välkomna hit!

Det här är en blogg främst för min egen skull. Jag skriver för att summera träningspass jag och Ariel gjort ihop och även för att ha någonstans att lagra de bästa bilderna. 

Jag köpte Ariel i januari 2008 när hon var sex månader. 

De första åren bodde hon i Alunda, tillsammans med några islandshästar. Jag promenerade henne, löshoppade och satt så småningom in henne. 

Sen flyttade Ariel till Bälinge, där hon bodde under tre år. Förutom att ridas och hoppas in, startade vi distansritt. 

Det var dock inget Ariel tyckte var skoj, så medan jag klurade på vad vi skulle göra istället så fick hon träffa hingst och få ett föl. Hon blev väldigt sjuk efter fölningen, dels fick hon en förlossningsskada och sedan fick hon fång av fölbrunsten. Tack och lov överlevde hon, men fick vara mamma på heltid tills hovarna vuxit ut tillräckligt. 

Hösten 2013 flyttade vi fyrtio mil norrut och när det var dags för avvänjning fick Ariel byta stall under ett år. Vi utvecklades massor i ridningen och jag kände att det var hoppning som verkligen var vår gren. Ariel blev även stamboksförd under 2014. 

2015 kom Ariel tillbaka till gården jag hyrde och vi tillbringade ett par år med att träna och tävla en del. Bland annat åkte vi på fälttävlansläger och terränghoppning visade sig vara det roligaste Ariel kunde tänka sig. 

2017 blev det flytt igen, tillbaka till Uppland. Vi bodde inhyrda på en gård ett par år och tränade sporadiskt i hoppning. Vi testade även bruksridning, men det var inget som föll oss i smaken. 

Sen flyttade vi tillbaka till Bälinge. Ariel fick åka till hingst igen, men tog sig tyvärr inte. Som ett sista försök fick hon åka på långsemester till Skåne och då blev dräktig på första försöket! Nu håller jag på och sätter igång henne igen, det blir korta pass då vi såklart behöver ta hänsyn till fölet.