Plan: Löshoppa ihop med Leia.
Utvärdering: Hästarna skötte sig utmärkt! De tyckte att skritt var löjligt, så först blev det ett par gånger över bommarna i trav och sen i galopp. Byggde upp hindret och de fick hoppa några gånger. Avslutade när Leia klarade 60 cm felfritt. Alla hade jätteskoj och Ariel var extremt pepp på att hoppa.
Plan: Lösgörande dressyr på ridbanan. Framridning runt sommarhagarna. Jogga runt i alla gångarter på fyrkanten. Känns hon pigg kan jag lägga in lite volter eller serpentiner. Lättridning och lätt sits. Avskritt runt gräsbanan.
Utvärdering: Höll mig till planen ganska bra. Skrittade fram runt sommarhagarna, det blev precis lagom. Hon var väldigt spänd på ridbanan och ”rädd” för diverse saker, men vi fick till bra avspänd skritt och trav. Däremot blev galoppen mest ett stressmoment, där jag var fokuserad på att det skulle galopperas, snarare än att hon skulle bli avslappnad och lösgjord. Hon hade bra med motor idag, så det blev ett par stora volter i trav. Roligt att jobba på banan igen! Skrittade av runt gräsbanan, men när vi var längst nere vid vägen började det åska… Så det blev galopp hela vägen upp till grusvägen. Hon var så duktig! Jag fick driva ett par gånger, annars rullade hon på fint i galoppen. Skritt på grusvägen då det kändes som att vi vågade det.
Jag testar en ny variant här på bloggen, där jag helt sonika klipper in planering + utvärdering från passet. Själva planeringen gör jag på måndagen samma vecka och utvärderingen försöker jag göra så nära inpå passet som möjligt.
Plan: Rids ut samma runda som i tisdags. Trav så fort tillfälle ges, fram tills det ska klättras uppåt. Lyssna på henne hur mycket trav hon orkar i ett svep.
Utvärdering: Hon var inte jättepepp i början, men kom igång bra efter att vi svängt in på stigen. Det var energi i traven och bitvis var hon superfin! ❤️ Hon orkade trava mycket mer än jag trodde, det tog oss 45 min jämfört med 55 min sist. Det blir en toppenrunda för oss, speciellt när hon även orkar galoppera ett varv runt lägdan. Dock behövs det förbygel på bomlösa, den åker bak direkt.
Idag fick M rida Ariel medan jag promenerade med Leia. Vi gick på grusvägen till stigen i skogen och sen en bit på stigen också. Ariel var enligt M ganska loj, hon verkade inte pepp på att göra nånting. Men hon traskade iaf med och var moraliskt stöd till Leia, så det var skönt.
Idag kom nya hovslagaren E och skodde om Ariel. Det är alltid nervöst med ny hovslagare, speciellt när man inte vet riktigt vad de kan ha för idéer.
E reagerade direkt på att Ariel var väldigt trångskodd i fram och hade för långa skor i bak. Hon har haft sidokappor fram för att förenkla överrullningen och hindra att hovarna flyter ut, men det har istället gjort att hoven låsts fast (tänk lite ringsko) och sidokapporna har dessutom tryckt sönder hovväggen. När E visade mig så såg ju jag också. Har tänkt ett tag att Ariel fått väldigt ovala (nästan rektangulära) hovar, men mest avfärdat det som att hovar såklart kan ändra form med åldern. Suck.
Så nu börjar det långsiktiga jobbet med att ändra om. Jag litar helt och fullt på E och att hon gör rätt. Jag får dock räkna med lite tappskor i början, så tills allt känns bra och välbalanserat i ridningen igen kommer Ariel att få ha boots när vi rider eller kör. Likaså när vi släpper ihop med ett ungsto som varit skadad, risk för spring = boots.
Hon fick samma skostorlek runt om, sidokappor bak och tåkappa fram. Jag är lite nervös inför första ridpasset, det blir dessutom först om en vecka, då Ariel ska ridas av M på söndag medan jag promenerar Leia. Men det blir säkert bra. Bara andas och låta det här bli ett pausår träningsmässigt helt enkelt.
Idag följde en i stallet med när vi skulle ut, så vi fick hjälp med en trevlig runda. Vi red längs ridleden till skogen och vek in på stigen. Sen följde vi den tills den tog en vänstersväng, där tog vi höger och fortsatte att rida i skogsbrynet. Urmysigt var det! Väl ute från skogen kom vi till en trevlig åkerkant där vi travade (Ariel var väldigt pigg här, men uppförde sig då den andra hästen var före). Sen kom vi till en asfaltsväg som vi följde en bit. Sällskapet pekade ut en runda runt en åker som man också kunde ta, som en liten extra galoppsväng. Det såg himla roligt ut, jag längtar ihjäl mig tills vi är mer igång och kan galoppera.
Vi svängde sen vänster in bredvid en hage och efter att ha följt åkerkanten en bit var vi tillbaka på ridleden. Vi fortsatte sen uppför berget där jag fick förklarat för mig var ridleden fortsatte, så jag kunde rida den också ifall jag ville. Men vi fortsatte istället förbi grannen och sen hem. En knapp timme var vi ute och Ariel var mycket nöjd med turen. Jag med, nu känns det som att vi har lite kortare och längre rundor allt utifrån vad vi känner för. Då har jag ändå inte kollat på vad som finns på andra sidan vägen, där finns det också en del av ridleden.
Idag blev det äntligen körning igen, en månad sedan sist. Ariel var stencool när hon ryggade in mellan skaklarna, trots att vagnen stod på ett nytt ställe där hon aldrig varit förut. Vi körde sen ned till stallet, där hon fick stå fastbunden medan jag hämtade Leia och satte fast i selen.
Sen gav vi oss iväg till gräsbanan. Det kändes tryggast att köra nånstans där vi redan varit, speciellt som det var första gången Leia var nån annanstans än i hagen eller stallet. Ariel skrittade på med väldigt raska steg och när vi travade några småsnuttar var hon svår att få ned i skritt igen. Hon ville nog helst rejsa runt i full fart. ;-)
Det blev två varv runt banan (dvs drygt 2 km) och det kändes alldeles lagom när det var länge sen hon kördes.
Idag red vi på en riktig upptäcktsfärd. Vi började på grusvägen som vanligt, men istället för att fortsätta på ridleden rakt fram, tog vi in till höger på en stig i skogen. Den vindlade sig fram och tillbaka, uppför och nedför. Det var vansinnigt roligt! Ariel var lite upprörd när stigen vek av bortåt (först gick den parallellt med grusvägen dvs hemåt), men sen traskade hon snällt på i alla fall.
Nånstans tror jag att vi svängde fel (det fanns några avgreningar), för vi hamnade till slut bland några villor på en grusväg som inte verkade leda hemåt, utan snarare bortåt. Jag kunde dock se var ridleden var, så helt vilse var vi inte. Men för säkerhets skull vände vi tillbaka samma väg. Då gick det undan, Ariel visste exakt vilka svängar vi gjort och hon stövlade på med raska steg. Så pass att hon missade avtagsvägen ut på grusvägen igen, utan fortsatte rakt fram några meter innan jag vände henne rätt. Det låtsades hon dock om var meningen. ;-)
Visst hade hon bråttom idag och var lite spänd, men det börjar helt klart bli lättare och lättare att ge sig ut. Snart hoppas jag att vi kan synka med nån i stallet så vi kan få se lite fler ridvägar (för det finns tydligen några till).
Idag red vi ut samma väg som i fredags, dvs grusväg och kantzon som hör till ridleden. Men sedan när ridleden upphörde fortsatte vi rakt fram en bit, innan vi följde åkerkanten upp i skogen. Där fanns det en grusad supermysig klätterstig som jag redan längtar efter att få galoppera uppför... Jag är verkligen en sucker för backar.
Ariel tyckte det var lite jobbigt, men kanske att hon var lite mindre spänd idag. Hon gnäggade iaf bara en gång. Däremot var hon på hugget och när hon fick trava blev det så snabbt som 14 km/h bitvis. Nu var det såklart ett uppdämt behov, så vi travade bara några korta snuttar. Längtar tills vi kan galoppera...
Vi blev ikappridna av några islandshästar, men de verkade inte lärt sig nåt hyfs, så ryttarna sa inte ens hej när de passerade. Sen när stigen tog slut kom vi ut på grusvägen ovanför sommarhagen, Ariel blev superförvirrad när flockledaren kom från "fel"håll i hagen, tror det är lite mycket i hennes huvud just nu. Men så trillade poletten ned och Ariel skyndade sig tillbaka till stallet.
Jag älskar rundor, så Ariel inte börjar tänka bakåt (vilket hon tyvärr har stor tendens att göra), så även om den här rundan var lite kort (30 min med nästan bara skritt) kommer vi nog ofta använda oss av den. Om inte annat kan vi värma upp innan ridbanejobb.
Efteråt fick jag svampa av Ariel då hon var så svettig. Tror mest att det var av stress och dålig kondition, då det inte var särskilt varmt och det blåste dessutom kallt. Hon var iaf nöjd och det är det viktiga.
Idag släpptes mina hästar in i flocken (och gräset). Det gick över förväntan och mina hästar höll sig lydigt undan för flockledaren och de andra två hästarna. Så skönt! Nu hoppas jag att de ska trivas ihop alla sju.
Idag red vi ut igen. Ariel var lite mer ofokuserad än sist, så pass att hon gick iväg från pallen när jag skulle sitta upp. Snacka om att hon tappar allt när hon flyttar... Men jag vände bara runt henne och parkerade henne vid pallen igen, då kom hon ihåg sig och stod stilla. Duktig tjej!
Vi skrittade iväg längs ridleden (som börjar precis utanför stallet, lyx!) som gick på grus- och gräsvägar med rätt så många hagar med hästar i parallellt. Ariel ville inte skritta, utan försökte takta mest hela tiden. Hon gnäggade nästan konstant och var väldigt spänd och stressad.
Vi träffade på en kvinna som berättade att det var flera hingstar i hagarna och att det säkert var därför Ariel var så uppe i varv. Haha, nä hon blir såhär så fort man flyttar... Det är inte mycket att göra åt, bara att härda ut. Tyvärr hjälper det inte heller att låta henne vila, hon kommer ändå vara stressad när man väl börjar rida ut. Det är bara att låta det ta tid och vara positiv hela tiden.
Vi vände när ridleden "tog slut" även om jag tror att man får fortsätta rakt fram. Jag ska bara dubbelkolla med stallägaren så jag inte rider nånstans där man inte får. Det såg även ut som att man kunde ta till vänster och komma tillbaka runt också, men jag behöver få bekräftat att det är så. Vill inte hamna på nåt tokigt ställe när Ariel är halvt okontaktbar.
Hemvägen var det ännu mer taktande och gnäggande, men bitvis kunde hon faktiskt slappna av, så pass att när vi kom in på grusvägen till stallet kunde jag ge henne långa tyglar. Det blir bättre allt eftersom och jag älskar verkligen att vara uppe på hennes rygg igen.
Idag tog vi oss en premiärtur på nya stället. Inte nog med det, vi red för första gången i bomlösa sadeln efter att jag bytt ut panelerna i den. Tydligen ska man göra detta vart tredje till femte år. Jag har haft min bomlösa sadel sen 2011 utan att byta. Oups.
Ariel var helt lugn när vi lämnade stallet och jag fick sitta upp utan problem. Hon stod som en staty medan jag fixade med sadelgjord och runkeeper. Sadeln kändes stabilare än tidigare, roligt!
Sen skrittade vi iväg till lägdan där gräset klippts kort i en rundbana (1 km runt). Ariel var superspänd hela tiden, taktade en del och framförallt gnäggade hon massor. Speciellt när jag fått henne att slappna av lite och hon frustade, då avslutade hon med att gnägga och sen bli jättespänd igen.
Ändå satt jag mest och log, för det är så himla härligt att vara uppe på hennes rygg igen. Älskade häst! Vi tog oss varvet runt i snabb skritt med taktinslag ibland, fast det var hästar i hagar på bägge långsidorna som följde med oss. Så glad över att hon ändå lyssnar på mig. <3
Tre år sen hon åkte vanlig transport… Ariel ville inte skickas in, utan jag fick gå in före henne. Då var hon nöjd och följde med.
Sen stod hon lugnt hela resan, klev långsamt nedför rampen och gick in i okänd box utan problem. Hon fick stå och äta hö medan vi hämtade Leia och Storm.
Efter ett par timmar blev det utsläpp i hage med de andra. Så skönt!
Plan: Löshoppning ihop med Storm och Leia. Utvärdering: Ariel var på riktigt bushumör. Hon svängde förbi korridoren ett par gånger, hon ...
