En sväng i fårhagen

Idag blev det en tur i fårhagen. Vi utgick från stallet, då Ariel varit där och ätit. Leia fick gå som handhäst in i fårhagen och släpptes sen lös. 

Ariel kändes ganska loj, hon jobbade på bra i backarna och gick lydigt ut i vattnet för att visa Leia att det inte var farligt, men hon ville absolut inte trava när vi var ute på ängen. Jag försökte tom få henne att trava med nosen hemåt, men nix, idag fanns bara skritt på repertoaren. Gick bara över bommarna en gång och sen fick hon gå ut i hagen igen. Hoppas jag får lite energi i henne snart...

Lite småskutt

Idag fick det bli lite löshoppning. Det var så vansinnigt kvavt i luften, så man blev svettig bara av att sticka ut näsan... Det hade dock regnat litegrann på morgonen, så ridbanan var mjukare än tidigare dagar. Bäst att passa på!

Började med att Ariel (och såklart Leia) fick springa över två markbommar med ett galoppsprång emellan. Försökte mig på trav först, men Ariel har aldrig riktigt fattat vitsen med att trava när man kan galoppera över bommar. ;-) Så galopp blev det och ganska snabbt byggde jag upp det främre hindret (40 cm koppelräck) så hon fick skutta ett par gånger över det. Sen byggde jag upp det bortre hindret och så fick hon ta bägge två några gånger. 

Mycket glad och nöjd Ariel, som förvisso tyckte att det var aningens lågt. Eftersom Leia är måttligt road och ganska snabbt ställer sig och kollar på, så blir det studshoppning nästa gång vi löshoppar (om en månad). Tills dess ska jag försöka fortsätta hoppa uppsuttet också. Tiden vill bara inte riktigt gå ihop sig för att jag ska hinna allt jag vill hinna...

Ariel fick bli avsvampad i hagen efteråt, hon var verkligen genomblöt i svett stackaren. 

 

Test att vara iväg utan Leia

Idag flög nåt dumt i mig och jag beslöt mig för att testa att rida Ariel utan att Leia är med. Vi skrittade fram och tillbaka bredvid hagen och det verkade fungera helt okej. Visserligen följde Leia (och Storm) med när vi gick, men Leia var åtminstone lugn.

Så peppad av stallkompis testade jag att rida iväg så Leia inte såg oss längre. Dumt, dumt. Leia fick förstås panik och försökte springa efter. Tur att Ariel är coolaste morsan och bara vände tillbaka igen för att lugna Leia.

Så det blev bara tio minuters ridning, men så får det vara ibland. Nu har vi facit på att Leia inte är mogen att lämnas och Ariel får helt enkelt stå ut med att hon följer med.  

Misstänkte att det skulle bli såhär, men det var åtminstone mysigt att lunka runt med Ariel. 

Såklart gammal bild, frost hösten 2021

Trött tant

Idag gjorde jag i ordning Ariel samtidigt som hon och Leia åt lusern. Det fungerade bra, hann klart precis till att de ätit färdigt. Det var iofs lusern lite överallt på bägge två, men det gick ändå bra att tränsa och lämna hagen. 

Satt upp vid stenen strax utanför hagen och red sen till fårhagen. Leia fick gå som handhäst och så släppte jag henne när vi kommit till första ängen i fårhagen. Ariel var inte jättepepp på att gå idag, hon ville mest äta gräs. Men vi klättrade uppför och nedför backarna och jag upplevde att hon faktiskt var noggrannare med att sätta sig i nedförsbackarna jämfört med tidigare. Kanske har hon byggt lite mer muskler ändå. 

Sen snirklade vi runt träden lite, det var lite småstelt, så det får vi fortsätta göra. Väl ute på stora ängen blev det två gånger över björkhindret i trav, andra gången tog hon i lite extra så jag började skratta. <3

Sen skrittade vi bort till dungen och rundade den, utan att gå över några upphöjda bommar. Ariel kändes verkligen trött redan där. 

Innan vi gick ut fick de beta lite på näst sista ängen, så en annan av stallets hästar kunde passera utan att Leia hängde med den på äventyr. ;-)

För när vi väl lämnat fårhagen styrde jag vänster på gräsvägen och tog en sväng på stubbåkern. Ariel var väl återigen inte jättepepp, men lite trav fick jag till åtminstone, innan vi skrittade hem via gräsvägen igen. 

Tror det bara är att fortsätta med de här turerna tills det lossnar och hon blir piggare igen. Jag tycker att de är mysiga iaf. 

Upptäcktsfärd i bäckhagen

Jag var inte på bästa humör när jag gjorde klar Ariel för ridning. Jag får skylla mig själv, jag behöver rida oftare än det blivit senaste veckan...

Gjorden på och Leia fastsatt bredvid, så gav vi oss iväg. Först en sväng in i fårhagen för att jag skulle kunna sitta upp. Sen testade vi att Leia fortsatte vara fastsatt, fast jag red. Det fungerade över förväntan. Vi skrittade lugnt iväg längs gräsvägen och stubbåkern bredvid vinterhagen för att till sist komma ned till bäckhagen. Jag fick sitta av, öppna och stänga grinden. För att inse att det verkligen inte finns nåt vettigt ställe att sitta upp på i bäckhagen. Suck.

Efter att vi gått igenom hela vänstra delen av hagen, med diverse pauser för att jag testade att sitta upp, så hittade jag till sist en sten som fungerade. Enda stenen i hagen?

Så sen skrittade vi ned till bäcken och gick lite i den. Trots att Ariel gick över på andra sidan bäcken förstod inte Leia varför hon skulle haka på (det fanns ju gräs att äta!), så vi fick vända tillbaka igen. 

Tillbaka vid grinden blev det på med gjorden och sätta fast Leia igen. Sen gick vi till ängen i fårhagen där jag kunde sitta upp igen. Ariel fick gå över de upphöjda grenarna en gång, sen var hon verkligen trött och fick skritta hela vägen hem. Nöjd tjej, det blev ändå 45 min vi var ute och det var länge sedan vi var ute så länge. Långt innan fölningen.

Riktig dressyr

Idag fick Ariel och Leia komma in en stund innan jag red, så de hann äta hö och vila lite. 

Värmde upp i skritt med lite volter och skänkelvikning. Ariel kändes väldigt pigg och framåt, så härligt! I traven blev hon nästan lite överilad, så jag försökte jobba med volter och övergångar till skritt. Hon galopperade några varv också, med lite längre tygel, mig i lätt sits och bara fokus att tänka framåt. 

Efter skrittpaus jobbade vi med volter i volten, där jag satt ned i traven. Det kändes lite ovanligt och skumpigt i dressyrsadeln, men det blev bättre allt eftersom. Ariel var sjukt fin i formen, även om hon tyckte det var lite konstigt med matte som plötsligt höjde kraven rejält. Kanske att jag blev lite för ivrig, men samtidigt höll vi på med det jobbet i enbart fem minuter. Den stora volten var i vänster varv och sen två små volter åt höger och två små volter åt vänster. Älskar verkligen den övningen!

Skrittade av och sen blev det dusch innan hon fick soja och gå ut igen. Hon fick äta tio minuter på hemväg också, det kändes skönt i mattehjärtat. 

Gammal bild från en digital dressyrtävling

 

Försök till travhoppning

Värmde upp Ariel först i skritt på lång tygel runt fyrkanten och sen på tygeln där vi gjorde åttvolter runt hindren och sen även skänkelvikning. Sen upp i trav, fyrkanten först och sen skänkelvikning även där. Fick peta till bakdelen ibland så inte den släpade efter. Riktigt duktig men inte jätteförtjust i att jag skulle göra det jobbigare. ;-)

Galopperade sen runt fyrkanten i bägge varven (skrittpaus emellan) och hon var riktigt fin i galoppen. Ökade självmant på raksträckorna och följde lättare kortsidorna i bägge galopperna. Så roligt! Det var mest att jag inte orkade som gjorde att vi tog paus. 

Sen hoppade vi två koppelräck på vardera långsida. Det första var på 50 cm och det tog vi några gånger i trav (fast de flesta gångerna fattade Ariel galopp precis innan, busfrö!) innan vi fortsatte över det andra på 60 cm. Det var plättlätt och superroligt tyckte Ariel. Jag försökte verkligen tänka på eftergift över hindrena och att trampa ned i stigbyglarna i landningen. Tyckte det kändes riktigt bra, nöjd med både mig och Ariel. Ja, förutom att hon fuskade med galopp nästan varje gång då. Men jag förstår henne, travhoppning är jobbigt!

Joggade av en superfin, mjuk tjej innan vi skrittade av. Sen blev det dusch innan sojamjöl och utsläpp i hage. Hon fick beta 10 min på väg till hagen också. Fortfarande lite rund om magen, det blir skönt nästa helg när hon inte är höglakterande längre. 

Ariel för tre år sen på samma ridbana. 

Premiär på stubbåkern

Ikväll blev det en sväng runt stubbåkern, äntligen var det balat där. Ariel var superpigg och ville egentligen inte skritta, men var snäll och gjorde det ändå. Vi tog en sväng runt på åkern, mest för att känna på underlaget (hårt) och se vad Ariel (och Leia) tyckte. 

Hade jag inte ridit barbacka hade det nog gått lite fortare... Men det var roligt och Ariel var väldigt nöjd med turen.  

Gammal bild när jag promenerade Ariel 2020

Skritt i fårhagen

 Ariel var inte jättepepp idag, men släpade ändå snällt med sig Leia till fårhagen. Väl där, ville hon bara beta så fort hon fick chansen. Det är lite mat i hagen nu och hon är trots allt höglakterande i över en vecka till. Så efter att vi klättrat uppför och nedför så vi kom ut på stora ängen, så fick hon beta där i tio minuter. Mycket nöjd Ariel!

Vi skrittade sen över björkhindret två gånger och därefter tog vi en sväng i bortre dungen. Gick över de tre hindren en gång och sen skrittade vi hemåt. Försökte peppa henne att trava lite, men det fanns noll ork. Hon var seg även när vi skulle promenera tillbaka till hagen igen. Men en dryg km fick vi ihop åtminstone. 

Tidigare äventyr i fårhagen, med stallkompis

Skritt i hagen

Just nu håller de på och tröskar utanför hästarnas hage. För att ta sig dit behöver de köra genom fårhagen, vilket gör att jag inte kan rida Ariel där med Leia lös. 

Så idag fick det bli ett par rundor i hagen istället, vilket Ariel (såklart) tycker är dötrist, men det är mest för att jag behöver hålla igång min ridning lite. Både Leia och Storm följde med oss runt, det är lite gulligt faktiskt. 

Imorgon hoppas jag kunna rida antingen i fårhagen eller på stubbåkern, men samtidigt ska det spöregna en stor del av dagen, så det kanske slutar med vila igen. Det får bli lite mer sporadisk ridning så länge Leia ska med oss helt enkelt. 

 

Skoning

Ariel skoddes om. Trots försök att göra rejäla hål i hovarna kunde hovis sko normalt. Skönt det. Hoppas nu att hon uppför sig och behåller skorna på. Omskoning om sex veckor. 

Ariel ifjol innan hon åkte till hingst