Tickande bomb

Äntligen kom jag upp i sadeln igen! Det har verkligen varit trögt en period nu, kombinerat med att jag varit bortrest och sen sjuk. 

Det blåste storm så vi skrittade upp till fårhagen. Ariel gick så sakta, så jag trodde att det skulle bli en stillsam tur. Men skenet bedrog, det var bara motvind…

Inne i fårhagen klättrade vi uppför första backen och Ariel försökte trava. Vilket inte är likt henne. Sen travade vi två gånger över bommar på marken i svag uppförslutning. Då skulle hon plötsligt galoppera! Hon är ju inte den som självmant väljer galopp. 

Sen blev det galopp uppför bägge backarna innan ängen och då förstod jag att det var en lite väl orastad häst jag hade…

Jobbade lite i skritt över cavaletti på böjt spår och lekte lite i vattensamlingen som blivit på ängen. Sen skrittade vi hem och avslutade med en lugn galopp på grusvägen mellan hagarna. Glad Ariel och lite trött matte, det är svårt att sitta avspänt i bomlösa på en tickande bomb. Hoppas hon bibehåller den här energi, det blir trevligt när vi är lite mer igång.