Debut på ridskola

Ja, det låter kanske mer spännande än det är. ;-) Men ikväll skrittade jag iväg Ariel till ridskolan en bit bort för en lektion. Det blev lite tuffare träning än jag tänkt mig, då snön (japp, vi har fortfarande en massa snö) hade drivit över lägdorna så det bitvis gick ända upp till carpus på Ariel. Men hon var glad ändå och tuffade på så nöjt. 

Väl framme fick vi vänta lite innan lektionen före var slut, vilket Ariel tyckte var helt onödigt. Hon trodde ett tag att vi pulsat i snön för att stå stilla på en gårdsplan. Konstig idé av matte...

Men sen fick vi gå in i ridhuset. Var lite nojig över att Ariel inte skulle gilla underlaget, men hon verkade helt ok med det (även om det inte var lika ljuvligt som Hesselbys ridhus förstås).

Vi fick ställa upp oss på medellinjen medan de andra ekipagen kom in och satt upp. Också jättekonstigt enligt Ariel, varför går vi inte runt i ridhuset direkt? Hon är verkligen ingen van ridskolehäst. 

Vi värmde upp i skritt och trav, där vi skulle göra en mjuk båge på ena långsidan och en övergång på den andra. Det var uppställt sockerbitar som stöd för dels hur stor bågen skulle vara och dels var man kunde göra övergången. Väldigt pedagogiskt, det gillar jag!

Ariel tyckte att det var helt onödigt att göra halt, hon ville ju röra på sig! Så vi har en del att fila på. Jag upplevde även att hon var så upptagen med att kolla på en massa grejer, så det blev lite lång reaktion på hjälperna, både förhållande och framåtdrivande. Vi är ringrostiga bägge två...

Sen var det dags för dagens övning. Vi skulle jobba med skänkelvikning till Ariels och min stora förtjusning. Ariels för att hon älskar skänkelvikning och jag för att det verkligen är en rörelsen man har nytta av att ha ett par extra ögon på sig. 

Först gjorde vi den i skritt, sedan i trav. Som vanligt blir det att jag gör "för mycket" och tänker för mycket i skritt, så vi trasslade lite med vad jag ska göra med vilken kroppsdel. Men fick bra tips kring flytt av vikten i sadeln (det behöver jag fila mer på!) och att faktiskt använda framåtdrivande skänkel och inte bara sidförande. Mycket nyttigt!

I traven fick Ariel glänsa ordentligt, för då går det för fort för matte, så jag hinner inte förstöra så mycket. ;-) Ariel håvade in beröm och var så nöjd över sig själv, haha. 

Vi tog lite skrittpauser då och då, dels för att Ariel inte är fullt igång än och dels för att jag var orolig över hur hon skulle orka pulsa hem i snön sen. 

Lektionen avslutades med att halva gruppen fick galoppera på fyrkanten medan andra halvan skrittade i mitten. Sen byttes vi av. Perfekt att få rulla på lite friare i galoppen! För Ariels skull nöjde jag mig med vänster galopp, men oh vad hon tyckte att det var roligt! Kanske var det en kombination av att hon hade sällskap och bra underlag, men det kändes verkligen som att hon hade mycket mer glädje och driv i galoppen än hon brukar ha. 

Skritten hem var väldigt ivrig och nöjd, trots all snö. Väl hemma fick hon gå ut och dricka lite innan det var dags för kvällshöet.