Huvudbry med hovarna

Idag kom nya hovslagaren E och skodde om Ariel. Det är alltid nervöst med ny hovslagare, speciellt när man inte vet riktigt vad de kan ha för idéer. 

E reagerade direkt på att Ariel var väldigt trångskodd i fram och hade för långa skor i bak. Hon har haft sidokappor fram för att förenkla överrullningen och hindra att hovarna flyter ut, men det har istället gjort att hoven låsts fast (tänk lite ringsko) och sidokapporna har dessutom tryckt sönder hovväggen. När E visade mig så såg ju jag också. Har tänkt ett tag att Ariel fått väldigt ovala (nästan rektangulära) hovar, men mest avfärdat det som att hovar såklart kan ändra form med åldern. Suck.

Så nu börjar det långsiktiga jobbet med att ändra om. Jag litar helt och fullt på E och att hon gör rätt. Jag får dock räkna med lite tappskor i början, så tills allt känns bra och välbalanserat i ridningen igen kommer Ariel att få ha boots när vi rider eller kör. Likaså när vi släpper ihop med ett ungsto som varit skadad, risk för spring = boots. 

Hon fick samma skostorlek runt om, sidokappor bak och tåkappa fram. Jag är lite nervös inför första ridpasset, det blir dessutom först om en vecka, då Ariel ska ridas av M på söndag medan jag promenerar Leia. Men det blir säkert bra. Bara andas och låta det här bli ett pausår träningsmässigt helt enkelt.