Idag red vi ut igen. Ariel var lite mer ofokuserad än sist, så pass att hon gick iväg från pallen när jag skulle sitta upp. Snacka om att hon tappar allt när hon flyttar... Men jag vände bara runt henne och parkerade henne vid pallen igen, då kom hon ihåg sig och stod stilla. Duktig tjej!
Vi skrittade iväg längs ridleden (som börjar precis utanför stallet, lyx!) som gick på grus- och gräsvägar med rätt så många hagar med hästar i parallellt. Ariel ville inte skritta, utan försökte takta mest hela tiden. Hon gnäggade nästan konstant och var väldigt spänd och stressad.
Vi träffade på en kvinna som berättade att det var flera hingstar i hagarna och att det säkert var därför Ariel var så uppe i varv. Haha, nä hon blir såhär så fort man flyttar... Det är inte mycket att göra åt, bara att härda ut. Tyvärr hjälper det inte heller att låta henne vila, hon kommer ändå vara stressad när man väl börjar rida ut. Det är bara att låta det ta tid och vara positiv hela tiden.
Vi vände när ridleden "tog slut" även om jag tror att man får fortsätta rakt fram. Jag ska bara dubbelkolla med stallägaren så jag inte rider nånstans där man inte får. Det såg även ut som att man kunde ta till vänster och komma tillbaka runt också, men jag behöver få bekräftat att det är så. Vill inte hamna på nåt tokigt ställe när Ariel är halvt okontaktbar.
Hemvägen var det ännu mer taktande och gnäggande, men bitvis kunde hon faktiskt slappna av, så pass att när vi kom in på grusvägen till stallet kunde jag ge henne långa tyglar. Det blir bättre allt eftersom och jag älskar verkligen att vara uppe på hennes rygg igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar